|
Utgångspunkter för att beskriva samspel
DGKP skiljer utgångspunkter från visioner och värdegrund då dessa två senare begrepp ofta visat sig för oprecisa och lätt sammanblandas med att "tycka rätt" (eller att nå samtycke - tycka lika). Snarare strävar DGKP att "beskriva" det "goda arbetslivet" efter principer som kräver samförstånd (som löpande måste prövas och ibland innebär att enas om att tycka olika). I denna strävan bildar utgångspunkter snarare frågor att beakta i en organisation eller ett sammanhang; D.v.s. om "de" hjälper till och förenar aktörernas sätt att beskriva för dem viktiga frågor i arbetslivet? DGKP blir därmed tvungen att ständigt pröva och revidera utgångspunkterna då samhälle, organisationer och aktörer ständigt utvecklas. Mycket inspiration hämtas för närvarande från World Value Survey och Konsten att undvika allmänningens tragedi och här beskrivs utgångspunkterna:
· Att utgå från att aktörer i arbetslivet - chefer, medarbetare, operatörer, anställda, etc. - är och vill betrakta sig som "professionella aktörer". Man vill som professionell självständigt välja och bidra till inte bara ett goda insatser utan också till att arbetet som helhet bidrar till ett, för varje berörd, gott samhälle. På det sättet sammanflätas yrkesidentitet intimt med vem man vill vara och hedras som. När den professionella yrkesidentiteten begränsas, kränks eller förvanskas uppstår det friktioner, ofta i form av att verksamheter glider, resurser förslösas, kunnigheten kommer inte till sin rätt och då uppstår frustration. Då har det visat fruktbart att fokusera på hur just den professionella kunnigheten bättre behöver formuleras så att regler, fler inblandades kunnighet, målen för verksamheten och omvärldens krav kan anpassas och integreras med och av berörda i organisationen
· Att sociala system (grupper) både vidmakthåller och utvecklar identitet (personlig- och gemensam) främst utifrån processer inom systemen (grupperna) själva. Alla former av yttre påverkan och styrning leder sällan till förutsägbara förändringar. Ofta omtolkas yttre fodringar och integreras så att de passar in med vem och vilka man i systemen vill vara. På så sätt agerar DGKP som en brygga inom och mellan sociala system genom att genomlysa hur regler, mål och anspråk uppfattas rimliga i olika system. Utifrån vad som formuleras som fordringar på andra system i organisationen kan dessa i sin tur prövas och man får tillgång till ett bredare underlag än om man ensidigt fokuserade på att "få människor att anpassa sig"
· Att de flesta verksamheter i allt högre grad omfattar komplexitet - d.v.s. som inte tillfullo går att förutsäga. Vilket ställer ökade krav på undan-för-undan planering. Men medför också ofta en upplevelse elller ett tillstånd av flytande karaktär. Det kan skapa förvirring, maktlöshet eller till och med likgiltighet. Denna flytande karaktär vill många undvika men verkar vara priset vi i samhället får betala av allt högre medvetenhet. Att önska sig bort är att bortförklara medvetenheten och samtidigt önska sig ett nostalgiskt tillstånd lite av "ignorance is a bliss".
· Att koncept - i enlighet med ovan resonemang - har allt svårare att vinna gehör och fånga den komplexitet man i de flesta verksamheter tvingas hantera. Således följer i regel kunniga aktörer andra principer än ensidigt manualer och metoder. Ofta handlar det om att - givet ett specifikt sammanhang - designa (lägga upp) arbetet. Verktygslådor eller manueler reducerar som begrepp ofta den unika kunnigheten och den unika situationen som ofta råder vilket hotar att trivialisera kunskapsbyggnad och spridning runt samhällets och arbetslivets frågor.
· Att finna exempel på- och utveckla allmänningens principer, som försöker kontrastera bilden av att människor ensidigt drivs av egennyttiga och ekonomiska incitament eller ensidigt hierarkiska resonemang om hur verksamheter fungerar. Allmänningens principer kan beskrivas som en gemensam plats/hemvist i en organisation. Där de inblandade, genom förhandlingar och överenskommelser, prövar och upprättar handlingsregler för att skapa stabilitet, långsiktigt resursutnyttjande och rimliga fordringar på varandra för att utveckla ett produktivt samarbete. Därigenom artikulera vilka sorts skyldigheter man har gentemot varandra för att skapa ett rättvist och önskvärt resursutnyttjande och samtidigt möjliggör att man kan både uppnå egna mål och både underlätta för andra att göra detsamma
· Att yttre (mot organisationers omgivning) och inre (inom organisationer) handlingsregler växer fram efter integrerade processer. Således behöver varje socialt system (grupp) utveckla sina egna unika regler samtidigt som man är beroende av övergripande regler som möjliggör att man kan finna anpassning och samordning mellan sociala system. MEN, erfarenheten av hur övergripande regler förstås produktiva bryter ofta med föreställningen att man först måste börja på ett övergripande plan och sedan gå neråt. DGKP vill peka på att det sker i en växelverkan och på så sätt koppla samman det interna (inom varje socialt system) med det externa (det övergripande planet och i omvärlden)
Många "Good och bad Storries" i arbetslivet syftar till att sprida erfarenheter. Denna kunskapsspridning är ofta svår. Nyanser och unika förutsättningar är svåra att beskriva för att omsätta i andra sammanhang med kanske helt andra förutsättningar. Ofta för att man genom exempel oreflekterat använder motstridiga begrepp för att beskriva praktiska erfarenheter - den typen av berättelser formar en slags "mainstream" om hur kunskaper ofta beskrivs.
Det skapar förvisso igenkänning och ger skenet av att bidra konstruktivt. Men kan obeaktat effektivt blockera och hindra framväxten av andra sätt att beskriva praktikens frågor.
DGKP vill därför problematisera såväl goda som dåliga exempel så att dessa bättre kan begripliggöras och passa in i olika unika sammanhang.
 DGKP prövar därför ofta att genom "motbud" ge förslag på hur praktiska frågor kan formuleras. Dessa motbud formas utifrån såväl forskning som andra exempel i samhället och är förslag på "hur" verksamheter kan passa in och illustreras på ett mer rättvisande sätt.
DGKP säljer därför inga färdiga lösningar eller "Quick fixes"! DGKP utvecklar både den kunskap som redan finns och ger alternativa beskrivningar av den kunnighet varje verksamhet och dess aktörer besitter. På det sättet bidrar DGKP med kunskapsutveckling som förenar verksamhetsutveckling som en naturlig bieffekt av uppdragen.
Uppdaterad 2011-11-11
| 
Utgångspunkter